Trips

Utseende & livscykel

Trips är en sorts insekter som oftast är runt 1-2 mm stora men det finns rovtripsar som kan bli upp till 14 mm. Trips är mycket smala och har ofta fjäderliknande/fransiga vingar. Trips har, som alla insekter, sex ben. Som fullvuxna varierar tripsarna färgmässigt från gult till brunt till grått till svart och flera arter har olika sorters randmönster. Man har totalt upptäckt runt 6000 arter av trips och av dessa förekommer ett 50-tal i Sverige. Några av dom vanligast förekommande arterna i Sverige är Nejliktrips (Thrips tabaci), Svart växthustrips (Heliothrips haemorrhoidalis), Bandad växthustrips (Parthenothrips dracaenae), Gladiolustrips (Taeniothrips simplex), Ärttrips (Kakothrips robustus) och Amerikansk blomtrips (Frankliniella occidentalis). Den Amerikanska blomtripsen ”importerades” av misstag till Sverige 1985 via en växtleverans.

Trips delas upp i underordningarna Terebrantia och Tubulifera. Dom trips som man normalt hittar som ohyra på växter här i Sverige (listan ovan) tillhör samtliga underordningen Terebrantia.

Tripsarterna inom underordningen Tubulifera brukar kallas rörtripsar och dom skiljer sig en hel del från tripsarterna inom underordningen Terebrantia. Det är till exempel väldigt få tripsarter inom underordningen Tubulifera som äter växter, dom flesta är antingen rovtripsar och äter insekter (inklusive trips) eller olika typer av svamp. En annan skillnad är att tripsarter inom underordningen Tubulifera lägger sina ägg på växtväxnad (oftast på bladens undersida) medan arter inom underordningen Terebrantia lägger sina ägg inuti växtvävnad. När jag i informationen nedan använder ordet “trips” så syftar jag uteslutande på tripsarter inom underordningen Terebrantia.

Trips har sex olika utvecklingsstadier: ägg, första larvstadiet, andra larvstadiet, prepuppa, puppa och fullt utvecklad. Det första stadiet, äggstadiet, är inuti växtens vävnad, tripshonan gör små snitt någonstans på växten och lägger sedan äggen (ca 60 stycken) däri. Äggen kläcks efter ca 2-4 dagar och den blivande tripsen befinner sig då i det första larvstadiet och är nästan helt genomskinlig. Efter ytterligare ca 1-2 dagar ömsar tripslarven skinn och befinner sig då i det andra larvstadiet under vilket den är ljust beige till gul i färgen. Båda larvststadiena spenderar tripsen på växten, ofta på undersidan av bladen. Efter ca 2-4 dagar faller larven ner på jorden och genomgår där stadiet prepuppa. Prepuppstadiet övergår efter ca 1-2 dagar till puppstadiet som även det spenderas på jordytan. Observera att tripsarna är vilande under både prepuppstadiet och puppstadiet (dom två stadier som dom spenderar på jorden) och rör sig inte alls då. Efter ca 1-3 dagar har puppan blivit till en fullt utvecklad trips. Totalt är livscykeln ca 3-4 veckor lång men längden varierar en del utifrån hur gynnsamma förhållanden det är, trips föredrar när det är torrt och varmt.

Skadebild
Både tripslarver och fullvuxna tripsar lever på att suga växtsaft ur växternas celler, det gör att det kommer in luft i cellerna och det skapar fläckar som ser silvriga ut. På dom silvriga fläckarna syns mörkgröna till svarta prickar som består av tripsens avföring. Efter ett tag torkar dom silvriga fläckarna och blir bruna. Tripsangrepp gör ofta att tillväxten hämmas och att bladen blir missbildade.

Bekämpning
Ett väldigt miljövänligt sätt att bekämpa en tripsinvasion är att ta hjälp av nyttodjur, alltså små rovinsekter som äter trips. Det nyttodjur som är bäst på att äta trips är Skinnbaggen Orius majusculus. Orius majusculus äter dessutom även andra skadedjur t.ex. spinn, mjöllöss och bladlöss.

Om man inte kan/vill använda sig av nyttodjur så finns det olika sorters medel som man kan testa. Dessa medel kan delas upp i kontaktverkande och systemiska. Innan jag förklarar hur dessa skiljer sig åt vill jag flika in att Amerikanska blomtrips tyvärr är immuna mot praktiskt taget alla typer av gift. Mot dom måste man alltså använda någon av dom bekämpningsmetoder som inte bygger på gift.

Kontaktverkande medel är medel som måste hamna direkt på tripsarna för att fungera, man kan alltså inte använda det i förebyggande syfte. Kontaktverkande medel kan antingen vara medel som är giftiga för tripsar (t.ex. Pyrsol), medel som försvagar tripsarnas skal (t.ex. såpvatten, se recept nedan) eller oljiga medel till exempel mineralolja eller rapsolja om täpper igen tripsarnas andningshål. Vissa kontaktverkande medel fyller flera funktioner samtidigt, Pyrsol är t.ex. ett gift i en oljebas. Det kan vara ganska svårt att bekämpa trips med hjälp av kontaktverkande medel på grund av att både larverna och dom vuxna tripsarna gärna gömmer sig i knoppar och bladveck och dessutom ligger tripsäggen helt skyddade inuti växtdelarna. Om man ska behandla mot trips med kontaktverkande medel så måste man därför vara väldigt noga med att spreja medlet precis överallt och upprepa behandlingen med flera dagars mellanrum så att äggen hinner kläckas.

Recept på såpvatten
1/2 dl såpa

1 liter vatten
Vissa rekommenderar en starkare koncentration av såpa och/eller att man blandar i T-röd men jag upplever att det blir för starkt för Palettblad och ändå inte tillför så mycket.

Systemiska medel (t.ex. Provado/Provanto och Substral) är giftiga medel som när man tillsätter dom i jorden eller sprayar dom på bladen absorberas av växten och sedan sprider sig i alla dess delar och därigenom gör hela växten giftig. Det gör att tripsen dör när dom äter av växten (oavsett när äggen kläcks) och behandlingen behöver därför inte upprepas. Man får dock kontrollera på förpackningen vilka typer av ohyra som just det medel man har hittat fungerar mot för det kan skilja en del. Systemiska medel är i regel starkt giftiga och verkar under lång tid (dom bryts ner långsamt), detta gör dom väldigt effektiva och enkla att använda. Det är dock viktigt att komma ihåg att starkt och långtidsverkande gift innebär en stor miljöfara om det på något sätt hamnar i naturen, speciellt i vattendrag (läs noga säkerhetsföreskrifterna på förpackningen!). Dessutom är det inte bara skadedjur som dör av dom så man ska absolut inte använda dom på växter som står utomhus eftersom man då riskerar att ta död på t.ex. bin och andra insekter som är väldigt viktiga för ekosystemet.

Ett medel som har blivit populärt den senaste tiden är neemolja. Neemolja är giftigt för ohyra och verkar dessutom systemiskt (absorberas av växten och gör hela växten giftig) men är trots det ganska snällt mot miljön. Det finns lite olika erfarenheter kring hur effektivt neemolja fungerar systemiskt men det har i vilket fall i regel en god kontaktverkande effekt. Även om neemolja bedöms vara relativt miljövänligt så bör man vara försiktigt med hur man använder det utomhus eftersom det bedöms vara måttligt giftigt för bin. Ska man använda det utomhus så är det bäst att använda det på kvällen och natten när bina är som minst aktiva.

Observera att bladen på Palettblad är ganska känsliga och att dom pga. det kan bli lite fula av vissa medel som man sprejar på bladen.